Livet är en gåta och jag ett frågetecken

Hur fungerar det egentligen med kroppen, kan den ändra sig om man under en längre stund är annars?

Idag började jag tänka extra mycket på de..
Det var faktiskt synd om en person, men jag kunde inte känna någon empati alls..
Det fanns liksom inte där längre, ingen ödmjukhet till någon annan människa i min omgivning.
Jag kunde inte ge någonting, även om jag så ville.. det gick inte.
Jag är helt blockerad, jag känner ingenting längre.. jag känner ingen empati, jag är oberörd.

Undrar om det är ilskan, irritationen och elakheten som spökar?
well, själv så vet jag inte.. men jag skulle så gärna vilja veta.

Anneli kanske sa de mest kloka jag hört på länge idag.
''Det goda vinner alltid mot de onda.. varför vet jag inte, men så är det bara''
Vilken tur att det finns människor som inte blundar för verkligheten. Hon ser inte bara de hon vill se, hon ser allt det där andra som de flesta blundar för.
Sen sa hon en till bra grej; ''Det här kommer låta riktigt jävligt och dumt.. men det här är nog det sämsta du har någonsin skrivit''
Det kändes så bra, att faktiskt någon vet att man kan prestera bättre..
Speciellt när jag satt där som ett frågetecken och tittade ner på pappret och undrat vafan jag hållt på med.


Igår fick jag 1,7kg lösviktsgodis i form av choklad.. ska ha dem på tannbergsmässan.
Kanske drar till sig ett tandtroll eller två.
på-tal-om-ingenting, fick en tandläkartid idag.. kanske får rycka ut ett par tänder, woho!

Jag vill helst att tiden ska stanna.. men jag vill inte att du ska försvinna ;/
Samtidigt vill jag att tiden bara ska rinna mellan fingrarna; att körkortet ska bli avslutat, att alla prov och skit ska bli gjorda, att alla kurser ska vara klara, att filmen ska bli färdig.. att jag ska få ta studenten och gå vidare.


Beslutsångest.
Vet inte om jag ska genomföra en operation eller ej, frågan är om det är värt det ( ? )